2 september 2016 fick vi besök av Trafikverket, i samband med att de besökte olika stationsmiljöer i Uppland. Med var bland annat landskapsarkitekt Johan Bergkvist, som skrivit om Örbyhus station i sin avhandling (2013).
”Det finns stora värdefulla parkträd från tidigare järnvägspark och andra rester från tidigare trädgårdsverksamhet. […] Miljön är idag nerklottrad och ganska försliten och upplevs som hård och steril. Det blir ett dubbelt förfall där merparten av den historiska miljön förfaller samtidigt som delar av den nya anläggningen uppvisar tecken på förfall (eller åtminstone mycket eftersatt underhåll).”
En passande beskrivning av stationen som invigdes 1874, samtidigt som sträckan Uppsala-Gävle på Ostkustbanan invigdes. Örbyhus är ett stationssamhälle – det växte tack vare järnvägen, och idag är stationen ett nav för pendling. Ett nav som skulle kunna vara attraktivt, men som inte är det idag.
Alla som besökt Örbyhus station vet att det varken är särskilt vackert eller funktionellt. Där det gamla stationshuset en gång stod, på det som var stationsplanens mittpunkt, finns idag grå bilparkering. Det finns en tunnel för gång och cykel som är obehaglig och vintertid livsfarlig på grund av halka (men tunneln ska åtgärdas 2017). ”Hur tar jag mig härifrån?” är kanske känslan som infinner sig hos den som stiger av i Örbyhus för första gången – och det är svårt att veta, eftersom det är otydligt vilket håll till exempel centrum ligger. Örbyhus stationsområde är idag en passage, men det skulle kunna bli en plats.
Omvandlingen som syns på bilderna är inte unik för Örbyhus: ”Den förr lokala mötes- och vistelseplats har idag blivit till en trafikflödespunkt. Det som förr tillgodosåg människans mentala förflyttning har i stort sett rationaliserats bort till förmån för effektivitet och snabbhet gällande fysisk förflyttning. Park- och planteringsytor har med tiden ersatts med uppställnings-platser för anslutande trafik.” förklarar Angelina Hjelm i sin kandidatuppsats i kulturvård ”Ett gestaltningsförslag till Järnvägsparken i Gällivare”. Hon förklarar att det var det vanligt med gröna anläggningar utmed järnvägen när den byggdes ut, eftersom de avsågs vara pedagogiska och bildande. ”Trädgårdsanläggningar skapades vid så gott som alla stationshus, banvaktstugor och hållplatser. Även de minsta stationerna hade välskötta planteringar. Vid banvaktsstugor och boställshus anlades nyttoodlingar avsedda för de anställdas privata bruk medan offentliga parker upprättades i anslutning till stationshusen. Utmed rälsen planterades kilometerlånga rader med buskar av exempelvis hagtorn, gran, avenbok eller sibirisk ärtbuske i skydd mot snödrev, eldspridning och som hägn för boskap. Till varje anläggning, oavsett storlek, upprättades ritningar, växtförteckningar och detaljerade skötselanvisningar. ”
Idag finns inte samma omtanke om stationsmiljön som ursprungligen fanns – men det kan förändras. Tierps kommun tar fram ett gestaltningsförslag på stationsområdet, som ska vara klart i år. I väntan på gestaltningsförslaget gäller det att vi som bor på platsen behåller helhetsperspektivet. Samhället är en väv som måste hålla ihop. Att tillgängliggöra grönytor är en del i att lyfta Örbyhus både estetiskt och funktionellt – det är både vackert och nyttigt med grönområden. Även om bilparkering tar upp mycket yta av dagens stationsområde går det att tänka nytt för att göra stationen till en plats snarare än en passage, och det går att nyttja grönytorna i närheten. Fascinerande miljö med mycket rester, var ett omdöme om grönområdet som skulle kunna bli en stationspark.
Det var trevligt och givande att få besök av arkitekt, landsskapsarkitekt och kulturmiljövårdare som intygar att det är viktigt att civilsamhället bryr sig om sin plats. Att lyfta stationsområdet är ett sätt att lyfta platsen – vi vill kunna vara stolta över Örbyhus, vi vill att det ska vara en plats där boende och besökare känner sig välkomna. Vill du engagera dig kring stationsparken eller har du andra idéer? Maila utvecklaotv@gmail.com
/ Isabelle Axelsson, ordförande Utveckla Örbyhus Tobo Vendel